”I de mest akuta sociala kriser, vad de än tänkte eller sa, försökte inte proletärerna kämpa genom att uppvärdera arbetet. Sedan klasskampens början har de kämpat för mindre arbetstid och mer betalt. Låt oss heller inte glömma de saker som varje dag sker på arbetsplatserna: maskning, stölder, obstruktion, fejkad sjukdom eller skador, till och med sabotage och attacker på arbetsledare, allt detta som endast minskar i perioder av svår arbetslöshet. Att »gratisstrejker» (till exempel när transportarbetare låter folk åka med gratis eller arbetare på posten låter brev gå gratis eller telefonister låter folk prata gratis i telefon) är så ovanliga, är ett tecken på att strejker främst är en välkommen möjlighet att slippa arbeta.

Att arbeta eller inte arbeta? Är det frågan? av G. Dauvé & K. Nesic.