Fika
acrylamid: Fika handlar inte om samtal, fika handlar om yta.
Andreas: Att fika handlar om att sitta på sitt arsel och underbygga en finanskris.
Robin: Att fika handlar om att låsas att göra något när man inte orkar göra något, och samtidigt egentligen inte göra något
Andreas: Eller att låtsas att ha någonting att prata om när man egentligen inte har det.
acrylamid: ...och samtidigt försöka se snygg ut i sin nya outfit som matchar med kaffedrinken och tillsammans får symbolisera ens intressanta liv.
Robin: ....och samtidigt visa att man är en utåtriktad intressant människa där man sitter halvsovandes
acrylamid: Så att man kan få någon ny att låtsas med vid bordet då ens nuvarande fikavänner genomskådat en och insett att man är uttråkad och inte har något vettigt att göra egentligen
Andreas: Att fika är att försöka döda tristess genom att göra något ännu tråkigare. Det är att bekräfta för sig själv att man lever ett tråkigt och innehållslöst liv genom att sitta igenom timslånga sessioner utav galloperande nonsens.
acrylamid: Gällde samma kaféförhållanden för de franska filosoferna under 50-talet? Är existentialismen bara ett uttryck för tristess?
Andreas: Absolut. Det är väl uppenbart att existentialismen inte är något annat än en protest och motreaktion mot överdrivet fikande?
Robin: tror samma kaffeförhållanden har varit redan sen de gamla grekerna? Sen att det fanns ett gäng av dem som fikade och faktiskt kom fram till nått är mer undantaget som bekräftar regeln? De flesta gamla grekerna satt säkert bara och va uttråkade och satt och matchade sin outfit till sin latte.
Andreas: Det blir lite som satsen om oändligt många apor. Om oändligt många greker sitter och fikar så kommer de slut att ha fikat fram alla böcker i det franska nationalbiblioteket.
acrylamid: Är det så att ett litet antal tröttnar på fikande och därför går iväg, möts någon annanstans och formar filosofiska grenar? Eller skapas dessa ismer bland kaféhatande kafévänner?
Robin: Nej jag tror faktiskt att en försvinnande liten del av alla som fikar tar fikandet till ett steg längre, då tristessen blivit för grav och de börjar diskutera igen och då faktiskt kommer fram till något! som till exempel en ism!
acrylamid: Men om fikande leder till tristess som leder till nya diskusioner som leder till nya ismer, är då fikande bara yta och tristess verkligen? Har då inte fika blivit samtal? För i sådana fall är min ursprungliga tes helt felaktig. Jag är tveksam till att fikande leder till något, endast i mycket enstaka situationer (finns alltid undantag som bekräftar regeln) leder fikande till något konstruktivt. När ledde ditt fikande senast till något konstruktivt?
Jan 13th